Sist skrev jag att jag kommer att skriva om andra böcker också. Här kommer några tankar om den första:
I Lilla Na och djurkuppen (2018) av Milena Bergquist möter vi Stora M, eller Miriam som hon egentligen heter. Hennes bästa vän är Lilla Na och tillsammans med Silversurfarn försöker de hjälpa djur som får illa. Allt är Lilla Na:s idé. Så läsaren får följa deras äventyr. Boken marknadsförs till åldrarna 9-12 och har illustrationer av Amanda Eriksson.

Lilla Na är en intressant karaktär att fördjupa sig i. Stora M beskriver henne som kanske den modigaste flickan på planeten och under inledningen av boken leder tankarna till Pippi. Lilla Na är full av galna idéer, som att hoppa i kommuner, och saknar respekt för vuxenvärlden. Samtidigt finns det en mystik omkring henne och Stora M vet inte var hon bor.

Så halvvägs in i boken förändras det när Lilla Nas mormor dör och plötsligt är Lilla Na som en vanlig flicka. Hennes livsgnista trycks ner av vuxenvärlden och till slut är det Stora M som modigt revolterar. Lilla Na är en slags katalysator för Stora M. Kanske är just epiteten “Lilla” och “Stora” talande för just detta.

Berättarperspektivet är genom Stora M i jag-form och det finns ett direkt tilltal till läsaren som ger en närhet för läsaren. Bergqvists berättelse visar inte bara på djurens utsatthet i händerna på människor utan också på barns utsatthet.

Barn och djur

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *